....på hemväg från dottern i norr. De anlände i går kväll. De hade tagit närmare nio timmar. De hade varit i deras lägenhet och fixat en del, sen skulle de ut på stan, kolla läget och äta. Det hade blivit taco-buffé. JAg får intervjua honom mer när han kommer hem. De ska köra halva vägen var, de där papporna. Det är en bit och det har säkert varit en jobbig helg på alla vis. Samtidigt väldigt bra en resan blev gjord. Maken har varit orolig för vår dotter. Hur det blir med allting, maten, jobb, ja allt möhjligt. Nu fick han se hur de hade det. Jag har fortfarnade itne bokat biljetterna för vår resa till henne i oktober. Det blir bara dyrare och dyrare. Då blir systrar, bror och jag som åker. Måste ta tag i det där snart. Mormor som skulle flyga för första gången i sitt liv har hoppat av. Vi får bila upp till senare istället med mormor. Innan dess kommer dottern hem den 27 september och ska vara hemma från fredag till måndag om det gick för skolan. Jag längtar efter henne. Idag ska en av döttrarna spela fotboll, vi ska gå och kolla sedan, även om jag tycker det är hemskt att se matcherna, de är så tufft nu för tiden, när de blivit äldre. På tisdag ska den andra dottern spela på vår stads största arena. Det blir kul och då måste jag skärpa mig och gå dit.

I morgon är det jobb igen. JAg måste få fart mina motionsrundor. JAg har legat lågt med allting nu. Orkar liksom inte. Idag har jag tagit Rosenrot. Det burkar jag bli pigg av. Får väl se om det kan hjälpa mig igång. Tänk att jag trodde itne att jag skulle tappa det här taget som jag hade om mig själv. JAg åt bra och jag motionerade, tills den semestern och sjukdomarna.

Jag måste bara få kraft att gå av bussen, för sen finns det ingen återvändo, då är det bara att gå tills man kommer fram till jobbet. Få se om jag orkar. Den här bilden togs i våras, när jag och mina älskade döttrar var på Österlen. God middag/E