...brukar det faktiskt gå riktigt bra för i slutänden...

...som börjat på tv. Jag kan inte titta. maken och döttrarna ser den.  Jag har varit på föräldramöe i skolan. Det var den sk syv som presneterade program efter nian och informerade om allt möjligt i samband med detta.

Tur att jag har haft barn som gått igenom det här tidigare. Man är inte lika orolig och stressad för deras val, betyg, hur det ska gå mm. Jag har lärt mig under alla år med barnen, som jag för övrigt fått på 70-, 80- och 90-talet, att man måste lyssna på dem, pejla av hur de tänker, känner och säger. Inte ta in massa från alla dessa lärare, syon och alla som ska göra reklam för sina utbilningara i när och fjärran. Inte ta in från alla artiklar och repotage från media ialla former om barn och unga i olika sammanhang, om jobb och studier och världsliga händelser och trender och utsagor om ditten och datten. Mödrar brukar känna sina barn och veta ungefär hur de är och de innnerst inne vill och tänker, utan att man egentligen vet varför. Känslan om det finns liksom bara där, och man burkar ha rätt. Så att behålla sitt lugn är det bästa och vara lyhörd för när de ställer frågorna om framtiden, så ska man hitta stunder mitt i deras varadag, när de vill ta upp det, för det kommer de att göra. Vad man än gör då den stunden får man kasta åt sidan och bara vara där som support och vägledare. Trots att man inte kan så mycket om detta med studier och arbete, så har man magkänslan för sitt barns bästa inom sig. Ta fram den och lita på den och du är den bästa att stödja dem i deras val om framtiden. Det där lät ju rätt präktigt. Men kanske är det rätt. God natt/E