...50-åriga liv varit med om det som hände idag. Jag blev bestulen på en kasse med kläder som jag köpt till mig själv för 998 kr. Jag var så glad att jag, som aldrig någonsin har köpt kläder till mig själv för 998 kr på en och samma gång, hade bestämt att inte tänka på vad jag slösat bort påmig själv. Den tanken och glädjen fick jag bara ha i 5 minuter. En av döttrarna och jag hade åkt til en stad i närheten för att köpa en jacka till henne. När vi var klara gick vi en sväng till Kappahl. Det är nämligen så att jag ska hålla i en invigning vid en konferens i min arbetsstads. JAg kände att jag behöver ha nåogt nytt. Eftersom jag är tjock tycker jag inte om att prova kläder. Men dottern var med och hejade på. Hade jag varit ensam hade jag inte blivit av med kläderna, för då hade jag inte köpt dem. Jag går vanligtvis ut ur provhytten, jag känner inte igen mig själv, jag känner mig inte så tjock som jag ser mig i provhytter. Men hon var med och tyckte att jag skulle köpa ett par tröjor. Det gjorde jag. Jag tog dem och gick till kassan. Det var en hel del annat också. JAg betalade och slog till med att köpa en brosch i form av en ros i rosa tyg också. Sen skulle vi h ålt hem, men det gjorde vi inte vi gick in på ICA Maxi för att köpa en dricka. Vi såg massa annat också så vi stannade här och där. Vi hade ingen korg utan vi bar de inköpta kläderan i kassar. En kasse med dotterns jacka och en kasse med det jag köpt. Rät var det var så märkte vi att kassen inte var med, den var borta. Detta har aldrig någonsin hänt i hela mitt liv. När man köper något så håller man reda på det. Men min kasse var borta. Detta hände inom ca fem minuter. Vi gick tillbaka, vi letade där vi gått, min dotter letade där hon gått, vi gick till kassan för att stoppa den galningen. Vi gick till informationsdisken, vi stoppade ett flertal exipediter, ett antal männksor med Kappahlspåsar och bad om att få titta i deras påsar och bad om ursäkt för det. Alla var förstående. MEn min kasse hittade vi aldrig. Min dotter kom på att de har ju kameror överallt i affären, vi fick telefonnummret till chefen för ICA Maxi, som var den enda som fick titta på vad osm filmats.  Vi gick därifrån. Jag grät en lång stund i bilen. Men eftersom min inställnign är att om man slagits till marken så är det bara att spotta i nävarna och komma igen, så  jag skärpte mig och tog min dotters tröstande utsträckta hand och körde hem.  Tänker på Lisa Ekdahls ramsa i en låt som jag precis nu inte kommer på vad den heter, " ...Om jag varit allt för ivrig, om jag varit allt för mätt.....kan jag ändå konstatera allt som skett har lett mig hit". Jag var för glad, jag för ivrig för att jag hade köpt de där kläderna, kände mig glad trots när jag hade slösat bort 1000 kr på kläder som egentligen inte var nödvändiga. Jag var för mätt. Och med de erfarenheterna som jag fått har gjort att jag är den jag är här och nu. Det man inte dör av lär man sig något av. Jag är inte ledsen för där längre och jag har lärt mig, än en gång,  att man ska vara glad åt det man har. Detta var en erfarenhet rikare, mitt framför ögonen blir jag bestulen. Det kanske är sådant man måste uppleva innan man fyller femtio. God Afton//E