... till sist. Min dotter planterade tidigt i våras b la Blomman för dagen. Jg tror hon satt frön i monst nio krukor. Några av dem satt jag ner i lerkruka sedan och hängde upp snören så de skulle ah något att växa i. Det blev inga blommor av det där, bara ett trassel. Så när jag skulle måla om sedan, så slängde jag den vissnande uppväxande blomman. De som var kvar i de nio krukorna var så svaga och såg så klena ut. MEn jag har svårt at kasta nåogt levande, jag får likosm alltid en tankeställare. Vill inte bara riva upp. Tänker att om jag bara sätter den i bra jord och sköter om den, så får den en chans att leva. Kanske något som händer kvar sedan den barndomen på bongården. Att vara rädd och djuren och naturen. Jag satte ut den i kruka på altanen. Det kom inga blommor men den trivdes och blev så kraftig. Så jag fortsatte och vattna. När dottern var hemma härförleden, så fanns det knoppar på den. Men de slog inte ut. När det sedan belv kallt på nätterna, så tig jag in pelargonerna och den här fina knoppiga Blomman för dagen fick också följa med in i värmen. Och tänk rätt var det var så började den att blomma, det hade varit för kallt för den för att blomma. Det var en envis rackare, men till sist så blommade den. Här är den. God natt// E