...som jag pratade om.....När jag blev bestulen mitt framför ögonen. Här är Lisa Ekdahls underbara text:

 Om jag snubblat efter vägen
Om jag skrubbat mina knän
Om jag varit alltför ivrig
Om jag varit för bekväm
Om det nån gång tagits från mig
Det jag vetat var min rätt
Om jag varit alltför hungrig
Om jag varit alltför mätt
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Och om vägarna var långa
Och inte ledde någonstans
Om jag stirrat ner i marken
Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen
Om orätt satt på rättens plats
Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Om jag snubblat efter vägen
Och fått munnen full av grus
Om jag kännt hur blodet runnit
Från min mun ner på min blus
Och om inga goda skördar
Nånsin fötts ut allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera
Allt som skett har lett mig hit

..de där j- a garderoberna. Visserligen ska de målas en gång till, men jag har städat undan lite däruppe. Kastat målarpensalar och ställt undan burkar och annat. Undrar hur lång tid det tar innan det torkar så pass att man kan måla igen. Jag vill kasta allt som har med måleri att göra, det ska bort. Sen tänker jag häkta på dörrarna och ställa in lådor med diverse kläder och lakan och linne. En dotterna vill ha sin garedrob och jag får försöka fixa så hon åtminstonde kan ha krogarna att lägga kläder i, innanför det icke färdiställda garderoberna. Hon har nu allt i sitt rum liggande i i en fotölj, hon har det minsta rummet, så jag förstår att hon inte vill vara på sitt rum alls nu. Allt de här med garderobhistorien gör att mycket runt omkring blir inblandat. Det går i varann och allt blir till en ond cirkel och ingenting blir färdigt och alla är osams. ....Nu ringde dottern precis, hon har varit på fest med socionomstuderna. Det hade varit så roligt, trerättersmiddag, cider och sång. Utklädda var de då temat för fesligheterna var sagor. Dottern var utklädd till pirat. Nu höll de på att städa.

Snart åker vi dit. Om jag nu överlever den här förfärliga invigningen på onsdag. Har inte börjat skriva ned vad jag ska säga än. Svärmor tror att det är därför jag är så trött och kanske har hon rätt. Jag har ont i benmärgen känns det som och är så rysligt trött. Nu ska jag snart börja vänta hem mina kryssnade döttrar. Det har ingt två gånger och det känns bra, de verkar som de har det riktigt roligt. Det är så bra att de gör andra saker också än bara idrott. Livet består ju också utav annat än idrott. Jag är så glad att de fått följa med på den här kryssningen. Och jag är också så glad att min dotter i norr har fått uppleva det här med högskolan och allt det roliga som det innebär. Nu tror jag det är dax att måla för andra gången. God eftermiddag//E