Ja, det gick vägen detta också, eller denna gång också. Jag hade gått igenom mitt manus eller det jag skulle säga. Det var ju inte helt klart hur det skulle gå till förrän sent på kvällen igår. Jag pratade med hon som håller ihop dessa landsomfatande konferenser sent på eftermiddagen igår. Hon hade glömt att skikca det slutgiltiga programmet till mig. Vi resonerade lite fram och tillbaka hur upplägget var, jag fick veta att det var ca 150 perosner som slutligen var anmälda. Hon skulle ta det praktiska med maten, kaffet och pauserna osv, även tala om den stora lokalen vi var i och varför innan hon som ha skulle släppa in mig. Jag väntade hela eftermiddagen men det kom inget program från henne på mailen medan jag var kvar på jobbet. Hemma sedan var jag inte mig själv, jag ville itne tänka på det jag skulle göra, så jag gick ut och gick när jag kom hem och satsade mina krafter på stegen. Sent igår kväll när gick jag in ocj läste arbetsmailen, då först hade programmet kommit. Jag skulle inleda var min uppgift, på programet stod det att jag skulle hälsa välkommen och att som andr punkt skulle hon som höll i det hålla inledning. Det var ju bara att sätta sig och kasta om i manuset.  Nåja, jag gick och la mig sen och sov till 5:45. Då satt mig först och läste vår lokaltidning och åt an liten smörgås, ingen ide att äta nåogt regält som smör och ost på mackan, då brukar jag få halsbränna, så det fick bli en hård macka med 3% mjukost och kolsyrat vatten. Efter ett tag gick jag och duschade och sattt på mig något så när skapliga kläder, de nya skorna och broschen med arbetsplatsloggan. Viktigt säger de erfarna på jobbet i sådana här sammanhang. Gick till bussen efter att jag väckt barnen som önskade mig yrvaket lycka till. JAg kom ca en halvtimme innan jag skule vara där. Så jag gick lite sakta mot den där gräsliga byggnaden där den där gräsliga scenen är belägen. Då ringde min kollega och pratade lite lugnande med mig. Sa b la att du kommer ju inte ihåg ens vad den som inviger andra tillställnignar har sagt, och det lär ju lite lugnare, men samtidigt var det jag sluööe säga ändå av stor vikt. Det måste ju låta bra och jag vill att de ska komma ihåg vad jag sagt. Hur som helst så när jag var framme så träffade jag genast hon som höll i det hela. Vi hjälptes år med lite av varje, la upp mapar med material och namnskyltar. Det var bra konferensfolk på plats som hade koll på det mesta, det fann tekniker så ljudet och luset funkade. Min andra kollega som skulle hjälpa mig kom efter ett tag. Det kom andra från myndgheten som skulle hålla i innehållet. De var snälla och bussiga. En sa när jag berättade att jag kommer nog att svimma. "Bra då säger vi att vi praktist ska visa hur man gör när man kvalitetssäkrar", det som hela tillställningen handlade om egentligen. Det gjorde meig lugn. JAg ville i den stunden ha allt överstökat, så jag längtade rikigt att få gå upp där, så det blev klart. H patade lite inelningsvis och sa sedan, att då lämnar jag över till E från L. Jag gick på scenen, fram med rätt så stabila ben, jag såg talarstolen framför mig och en dator som stod där, jag tänkte att nu är det dags. JAg tog upp mitt papper och började prata inför de 150 perosner som det blev. jag kände att jag darrade på rösten och att hjärtat bultade. Men då stannade jag upp ett ögonblick och fortsatte. Sen var det över. JAg överlämnade till H, som kom emot mig när jag gick av. Bra viskade hon. och jag kände att det var ganska bra det jag sagt. JAg sjönk ner i stolen och tänkte att det var itne så farligt, det gick bra. JAg sa det jag skulle ochjag vmmade inte. I pausen sen kom min kursare fram till mig, som jag hade sett i deltagarlistan skulle vara med,  och såg glad ut och frågade om mitt jobb. När det var lunch kom min handledare från utbilning, som jag inte visste skule vara med, och sa att "Va bra du var när du välkomnade oss". Tack sa jag och vi pratade en stund. Sen kom min kollega som var där ochsa " Jag måste filma dig, för du låter hur bra som helst när du pratar, fast Du alltid säger att det inte ska gå. Du är den bästa talaren hitills". JAg kände mig lite stolt i alla fall. Tänk att hon tyckte det, min kollega, hon som till och med varit på tv, i Janne Josefssons debatt. Ja, och sen var ju allt som vanligt, vi spran med mikrofoner, till de som hade frågor och hjälpte till med allt möjligt. Sen var plötsligt den dagen förbi. Det var över och jag fck inte hjärtinfark.

JAg var glad och hann med bussen hem. Hemma är allt som vanligt och det är bra, för det var info.dag på gymnasiet som mina döttrar ska välja program till, för att gå där till hösten. Dit åkte vi sedan i flygande fläng. Nej jösses vad det här blev långt. Några steg skriver jag itne in idag, det blev bara 8500 ca. JAg väntar och så går jag desto mer i morgon och delar upp stegen då. God natt//E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tvillingar har fyllt 30 år. I morgon blir det fest i Uppsala för dem. Lite roligt mitt i allt jobbigt som har varit en tid för min lilla mamma. Hon har haft lunginflammation. Jag har varit hos henne tre gånger om dagen, för olika hjälpinsatser. Hemtj...

.....är det i afton. Maken och jag sitter ute och spelar Yatzy, detta omgång 119 i sommar. Roligt och spännade. ...

.. har lämnat oss i oändlig sorg och saknad. Den 30 maj somnade hon in. Min svärmor som också var min gode vän. Vem ska jag nu fråga om jag undrar över något som har med kvalitet att göra, förmål, möbler, glas och allt annat. Vem ska nu koka sylt ti...

Farmor, min svärmor mår inte bra. Vi delar upp nätterna här. Det gäller för oss att vara modiga å ha tålamod å tänka kärleksfullt trots att vi vill helst daska till el tänka argt att jag vill åka hem, jag vill sova, jag vill ha det som vanligt......

..ser jag. Om ej inget är skrivet på länge så har mycket hänt ändå. Det blev höst och regn och rusk. Det blev vinter och kortare och mörkare dagar. Det lackade mot jul och det blev jul, det blev ett nytt år och det blev januari och några dagar in i d...