Alla inlägg under oktober 2008

Av bettansbalkong - 22 oktober 2008 21:17

Ja, det gick vägen detta också, eller denna gång också. Jag hade gått igenom mitt manus eller det jag skulle säga. Det var ju inte helt klart hur det skulle gå till förrän sent på kvällen igår. Jag pratade med hon som håller ihop dessa landsomfatande konferenser sent på eftermiddagen igår. Hon hade glömt att skikca det slutgiltiga programmet till mig. Vi resonerade lite fram och tillbaka hur upplägget var, jag fick veta att det var ca 150 perosner som slutligen var anmälda. Hon skulle ta det praktiska med maten, kaffet och pauserna osv, även tala om den stora lokalen vi var i och varför innan hon som ha skulle släppa in mig. Jag väntade hela eftermiddagen men det kom inget program från henne på mailen medan jag var kvar på jobbet. Hemma sedan var jag inte mig själv, jag ville itne tänka på det jag skulle göra, så jag gick ut och gick när jag kom hem och satsade mina krafter på stegen. Sent igår kväll när gick jag in ocj läste arbetsmailen, då först hade programmet kommit. Jag skulle inleda var min uppgift, på programet stod det att jag skulle hälsa välkommen och att som andr punkt skulle hon som höll i det hålla inledning. Det var ju bara att sätta sig och kasta om i manuset.  Nåja, jag gick och la mig sen och sov till 5:45. Då satt mig först och läste vår lokaltidning och åt an liten smörgås, ingen ide att äta nåogt regält som smör och ost på mackan, då brukar jag få halsbränna, så det fick bli en hård macka med 3% mjukost och kolsyrat vatten. Efter ett tag gick jag och duschade och sattt på mig något så när skapliga kläder, de nya skorna och broschen med arbetsplatsloggan. Viktigt säger de erfarna på jobbet i sådana här sammanhang. Gick till bussen efter att jag väckt barnen som önskade mig yrvaket lycka till. JAg kom ca en halvtimme innan jag skule vara där. Så jag gick lite sakta mot den där gräsliga byggnaden där den där gräsliga scenen är belägen. Då ringde min kollega och pratade lite lugnande med mig. Sa b la att du kommer ju inte ihåg ens vad den som inviger andra tillställnignar har sagt, och det lär ju lite lugnare, men samtidigt var det jag sluööe säga ändå av stor vikt. Det måste ju låta bra och jag vill att de ska komma ihåg vad jag sagt. Hur som helst så när jag var framme så träffade jag genast hon som höll i det hela. Vi hjälptes år med lite av varje, la upp mapar med material och namnskyltar. Det var bra konferensfolk på plats som hade koll på det mesta, det fann tekniker så ljudet och luset funkade. Min andra kollega som skulle hjälpa mig kom efter ett tag. Det kom andra från myndgheten som skulle hålla i innehållet. De var snälla och bussiga. En sa när jag berättade att jag kommer nog att svimma. "Bra då säger vi att vi praktist ska visa hur man gör när man kvalitetssäkrar", det som hela tillställningen handlade om egentligen. Det gjorde meig lugn. JAg ville i den stunden ha allt överstökat, så jag längtade rikigt att få gå upp där, så det blev klart. H patade lite inelningsvis och sa sedan, att då lämnar jag över till E från L. Jag gick på scenen, fram med rätt så stabila ben, jag såg talarstolen framför mig och en dator som stod där, jag tänkte att nu är det dags. JAg tog upp mitt papper och började prata inför de 150 perosner som det blev. jag kände att jag darrade på rösten och att hjärtat bultade. Men då stannade jag upp ett ögonblick och fortsatte. Sen var det över. JAg överlämnade till H, som kom emot mig när jag gick av. Bra viskade hon. och jag kände att det var ganska bra det jag sagt. JAg sjönk ner i stolen och tänkte att det var itne så farligt, det gick bra. JAg sa det jag skulle ochjag vmmade inte. I pausen sen kom min kursare fram till mig, som jag hade sett i deltagarlistan skulle vara med,  och såg glad ut och frågade om mitt jobb. När det var lunch kom min handledare från utbilning, som jag inte visste skule vara med, och sa att "Va bra du var när du välkomnade oss". Tack sa jag och vi pratade en stund. Sen kom min kollega som var där ochsa " Jag måste filma dig, för du låter hur bra som helst när du pratar, fast Du alltid säger att det inte ska gå. Du är den bästa talaren hitills". JAg kände mig lite stolt i alla fall. Tänk att hon tyckte det, min kollega, hon som till och med varit på tv, i Janne Josefssons debatt. Ja, och sen var ju allt som vanligt, vi spran med mikrofoner, till de som hade frågor och hjälpte till med allt möjligt. Sen var plötsligt den dagen förbi. Det var över och jag fck inte hjärtinfark.

JAg var glad och hann med bussen hem. Hemma är allt som vanligt och det är bra, för det var info.dag på gymnasiet som mina döttrar ska välja program till, för att gå där till hösten. Dit åkte vi sedan i flygande fläng. Nej jösses vad det här blev långt. Några steg skriver jag itne in idag, det blev bara 8500 ca. JAg väntar och så går jag desto mer i morgon och delar upp stegen då. God natt//E

ANNONS
Av bettansbalkong - 20 oktober 2008 22:22

...kvar till den där invigningen av konferensen i min arbetsstad. Jag vill inte göra det och jag kommer inte att klara det. Jag får panik inför sådnan här händelser. Jag har tjatat i alla år om att få gå en kurs i retorik, men det verkar uteslutet. JAg blir ju aldrig van vid det här. JAg kan helt enklet inte prata inför massa folk. JAg har fö tjatat sedan jag började om att få en kurs i att möta media, men det har också varit lönlöst. Men de förväntar sig att man ska möta dem ändå och de förväntar sig att man ska inleda stora konferenser. Onsdag klocka 10:10 ska jag stå på den där förfärliga scenen, med en massa människor framför mig. Jag har i alla fall skrivit något slags manus idag, men det ska ändras. Har övat för familjen i omgångar. Jag har däremot läst retorikböcker på eget bevåg. Där sägs det att man ska förbereda sig väl för vad man ska säga. JAg har inte förrän idag haft nåogt att öva in. Och det behöbver ändras så jag tänkte sätta mig i arbetsstadens största kyrka, närjag skrivit om så det känns någorlunda rimligt det jag ska säga, och memorera och memorera. Jag ska smita iväg på lunchen till den där kyrkan och låtsas ta en långlunch. Jag får inget annat vettigt gjort i alla fall i morgon. På onsdag har jag väl inte sovit på natten och på morgonen får jag äta gröt. Gå gör jag inet den dagen. Det blir buss till slutstationen. Därifrån har jag ient mer än högst tio minuter til den hemska scenen. Där hoppas jag att min kolega är på plats, som ska hjälpa mig med bla att dela ut namnbrickor. Jag måste i morgon kolla upp hur det är med logistiken från konferensfolket på plats, te x vad vi ska äta och var. Det är väl något invecklat uttal på den där maten förståss, som man inte kan säga. Jag får skriva upp precis som det låter. Nej det är inte mycket annat i mitt huvud nu kan jag säga. Kan inte koncentrera mig på något annat än det som ska hända. Vi får se hur det går, skirver inte här mer förrän det är över, om det någonsin blir överstökat. God afton//E

ANNONS
Av bettansbalkong - 19 oktober 2008 13:26

...som jag pratade om.....När jag blev bestulen mitt framför ögonen. Här är Lisa Ekdahls underbara text:



 Om jag snubblat efter vägen
Om jag skrubbat mina knän
Om jag varit alltför ivrig
Om jag varit för bekväm
Om det nån gång tagits från mig
Det jag vetat var min rätt
Om jag varit alltför hungrig
Om jag varit alltför mätt
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Och om vägarna var långa
Och inte ledde någonstans
Om jag stirrat ner i marken
Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen
Om orätt satt på rättens plats
Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro
Om jag ropat ut i mörkret
Gud vad vill du vi ska tro

Om jag snubblat efter vägen
Och fått munnen full av grus
Om jag kännt hur blodet runnit
Från min mun ner på min blus
Och om inga goda skördar
Nånsin fötts ut allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera
Allt som skett har lett mig hit
Av bettansbalkong - 19 oktober 2008 12:41

..de där j- a garderoberna. Visserligen ska de målas en gång till, men jag har städat undan lite däruppe. Kastat målarpensalar och ställt undan burkar och annat. Undrar hur lång tid det tar innan det torkar så pass att man kan måla igen. Jag vill kasta allt som har med måleri att göra, det ska bort. Sen tänker jag häkta på dörrarna och ställa in lådor med diverse kläder och lakan och linne. En dotterna vill ha sin garedrob och jag får försöka fixa så hon åtminstonde kan ha krogarna att lägga kläder i, innanför det icke färdiställda garderoberna. Hon har nu allt i sitt rum liggande i i en fotölj, hon har det minsta rummet, så jag förstår att hon inte vill vara på sitt rum alls nu. Allt de här med garderobhistorien gör att mycket runt omkring blir inblandat. Det går i varann och allt blir till en ond cirkel och ingenting blir färdigt och alla är osams. ....Nu ringde dottern precis, hon har varit på fest med socionomstuderna. Det hade varit så roligt, trerättersmiddag, cider och sång. Utklädda var de då temat för fesligheterna var sagor. Dottern var utklädd till pirat. Nu höll de på att städa.

Snart åker vi dit. Om jag nu överlever den här förfärliga invigningen på onsdag. Har inte börjat skriva ned vad jag ska säga än. Svärmor tror att det är därför jag är så trött och kanske har hon rätt. Jag har ont i benmärgen känns det som och är så rysligt trött. Nu ska jag snart börja vänta hem mina kryssnade döttrar. Det har ingt två gånger och det känns bra, de verkar som de har det riktigt roligt. Det är så bra att de gör andra saker också än bara idrott. Livet består ju också utav annat än idrott. Jag är så glad att de fått följa med på den här kryssningen. Och jag är också så glad att min dotter i norr har fått uppleva det här med högskolan och allt det roliga som det innebär. Nu tror jag det är dax att måla för andra gången. God eftermiddag//E

Av bettansbalkong - 18 oktober 2008 11:00

...pigg under gårdagen. JAg vet inte om det är psykiskt. Det är så himla mycket nu och känenr att jag inte hinner med. Totalt har det blivit 26000 steg ca på de här dagarna. Jag ska lägga ut dem lite över fyra dagar tänkte jag. Jag har spacklat och målat garderoberna. Målat inuti och spacklat utanpå. Det skulle spacklas två gånger sa sonen och stod det på nätet. Nu är det gjort. Ska slipa när allt har torkat. Det får bli i morgon om jag orkar. Nu väntar jag på att den ena dottern ska ringa för att bli hämtad, hon har varit handbollsdomare. Kl 11:00 skulle det vara klart. Då måste hon snabbt hem och packa inför kryssningen. Den andra dottern är och handlar med kompisen som de ska åka med. Maken är och hjälper en kompis med att lägga på ett tak. Jag behöver duscha efter den här målningen. Synd att det inte blir några steg vid sådnat arbete. JAg är helt slut och svettig. Men inga steg. Det får man heller inte räkna om som man får göra när det gäller andra aktiviteter. Trädgårdsarbete får man heller inte räkna, och det ger inte så många steg fast det är så jobbigt. Tejejernas lag har i alla fall fått pengar efter de där breven jag och en mamma skrev till styrelsen om ekonomiskt bidrag till resan i påsk. Toppenbra, 25 tusen totalt.

Tänkte nästan hinna med att ta det där om mitt livsval och jobb och allt som  inte blev som det var tänkt, men jag tror det får bli en annan gång. Dottern ringer väl när som helst. God förmiddag//E

Av bettansbalkong - 17 oktober 2008 10:04

...med stegen. Igår var jag hemma från jobbet. JAg var så extremt trött, ont i huvudet och ont i hela kroppen. Mystiskt. MEn det är väl något som fler har dragits med på jobbet. Kände mig helt ur form. JAg sov praktiskt taget hela dagen. TIll jag kom på hur det skulle gå med stegen. JAg gick en sväng på kvällen. Men det tog emot att gå. JAg får försöka gå som bara den i helgen om jag kan, så får jag dela upp stegen och lägga in dem lite jämt fördelat. I morse kände jag lika dant som igår. SÅ vansinnigt trött. Kunde bara inte gå upp 5:00, men masade mig upp vid sex, kom på att jag skulle åka till jobbet per bil och i alla fall hämta hem mitt arbete, på UBS:en. JAg har så mycket stt skriva just nu och kan inte ligga hemma sjuk, utan att änka på detta som inte blir gjort. Så jag var där en sväng i morse, träffade några kollegor som sa att jag inte såg pigg ut. Jag mår likosm illa, ont i kroppen och huvudet och så där infernarliskt trött. Stegen får väl vänta, få se om jag blir piggare på eftermiddagen. I kväll ska döttrarna på regionsträning igen med handbollen. I morgon ska de på kryssning med sin goda vän. Hennes föräldrar ska med och det känns tryggt, annars hade det inte gått för sig. Hoppas att det blir bra väder när de ska på sin första riktiga kryssing. Vi föräldrar borde göra en massa. MEn som det känns nu blir det sömn hela helgen. Borde förståss olja in altanen, måla garderoberna och städa som vanligt. Men vi får se hur jag piggar på mig. Sonen är i alla fall källaren och gör gillestugans golv. Han ska måla där sedan och därefter kommer rörmokare och elektriker för installation av diverse.   Sedan är det bara badrummet upp kvar att renovera. Men jag orkar inte tänka på när det kan vara klart. Ändå är det en väldigt viktig detalj. Vår badrumsinredning är från 1959. Till jul säger maken, det tror jag inte. Vi får se vad som händer. Vi har gjort så mycket under detta år och förra. Ändå sa jag att det enda jag skulle lobba och arbeta för detta år var att få vita grindstolpar uppsatta. Det är det enda jag inte fått gjort. God middag//E

Av bettansbalkong - 14 oktober 2008 22:30

...,vaknade klockan 6:12. Jag var så trött. Så jag tog snabben 7:18. Så gick jag bara korta rundan i arbetstaden. Ger inte mer än 4000 steg. Totlat 5600 på morgonen från hemet räknat. Jag stannade kvar extra länge för att få något gjort. Maken ringde på jobbet och sa att någon lämnat meddelande på svararen hemma. JAg ringde upp vederbörande. Visade sig vara en perosn som sa att tjejernas lag hade fått flera tusen av dem som ekonimiskt bidrag. Det var ju jättebra. I morgon ska den andra föreningen, där vi sökt stöd, ha möte. Det kan bli en slant till. Hoppas på det.

Nu ska jag visa ett par bilder som gör mig så glad. Det är trevliga höstbilder taget på ett ställe som jag gillar att gå till och gå omkring vid. Det är så att den yngsta av våra katter går bort sig iblnad. JAg vet inte vad det är som gör att går bort så dar. I år har det varit tre gånger. HAn går alltid till samma ställe. Det är så lustigt att han just hamnar där. JAg har varit där så många gånger och letat efter honom att jag börjar bli bekant med området. Och jag gillar det verkligen. Det är ett koloniområde ett par km från vårt hem. JAg går där och strosar och ropar på katten. Några av odlarna där känner igen mig. Vi brukar prata o ditten och datten och katter. Varje gång han varit borta så hittar vi honom där. Det är tryggt att veta, men vi måste alltid hämta hem honom. Men det kan några dagar. Rekordet för hans rymningar är 17 dagar. I år var det som mest 12 dagar. Jag går dit praktiskt taget varje dag när han är på rymmen. Det här är inte de vackraste bilderna. men några höstbilder. Det är så skönt att gå där. Det är så prydligt och välskött i de små trädgårdarna. På vissa lotter står små hus. Välskötta trädgårdar som jag slipper anstränga mig vid är sånt som gör en snart femtioåring på så strålande humör. God Natt//E

Av bettansbalkong - 13 oktober 2008 22:59

... till sist. Min dotter planterade tidigt i våras b la Blomman för dagen. Jg tror hon satt frön i monst nio krukor. Några av dem satt jag ner i lerkruka sedan och hängde upp snören så de skulle ah något att växa i. Det blev inga blommor av det där, bara ett trassel. Så när jag skulle måla om sedan, så slängde jag den vissnande uppväxande blomman. De som var kvar i de nio krukorna var så svaga och såg så klena ut. MEn jag har svårt at kasta nåogt levande, jag får likosm alltid en tankeställare. Vill inte bara riva upp. Tänker att om jag bara sätter den i bra jord och sköter om den, så får den en chans att leva. Kanske något som händer kvar sedan den barndomen på bongården. Att vara rädd och djuren och naturen. Jag satte ut den i kruka på altanen. Det kom inga blommor men den trivdes och blev så kraftig. Så jag fortsatte och vattna. När dottern var hemma härförleden, så fanns det knoppar på den. Men de slog inte ut. När det sedan belv kallt på nätterna, så tig jag in pelargonerna och den här fina knoppiga Blomman för dagen fick också följa med in i värmen. Och tänk rätt var det var så började den att blomma, det hade varit för kallt för den för att blomma. Det var en envis rackare, men till sist så blommade den. Här är den. God natt// E

Presentation


Utposten från balkongen symboliserar mina ytterst små språng eller flykter i mina livsrum och allt det andra i dem som lett mig ändå hit.....

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10 11 12
13 14
15
16
17 18 19
20
21
22 23 24 25
26
27 28 29 30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Bettans balkong med Blogkeen
Följ Bettans balkong med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se