...något så trevligt som Forskning pågår...om äldre och åldrande. Det är ett samarbete mellan arbetsstadens universitet och det sk regionsförbundet. Det är olika seminareier, där forskare av olika slag föreläsre om sina studier. Ett mycket uppskattat forum, var 3:e år går det av stapeln. Man kan välja mellan olika seminareier. Det är ett 10-tal olika. I år var jag och mina kollegor något skeptiska, till innehållet. Det var främst medicinska föreläsningar. Men det ligger i ropet just nu och inget man kna göra åt. Men jag valde i alla fall att gå på seminareiet som min favorit höll , gerontologiprofessorn Lars Tornstam, han som lanserat teorin om gerotranscendens, som jag berättat om här förut. Det roliga var att igår berättade jag för dottern från norr och hennes kompis att jag skulle få träffa Tornstam. Då berättade de om en kille i deras utbildning som fullkomligt älskade Tornstam. Vi kom då på att jag skulle försöka få en autograf av honom, som tjejerna skulle kunna ta med till kompisen i norr. Olle hette killen. Tornstam inledde hela konferensen, så då passade jag på att gå fram till honom när han var klar. Det kändes hur fånigt som helst och han blev förståss väldigt förvånad. Men skrev ändå på baksidan av programmet: Till Olle och namnteckning. Det var så pinsamt. Men det var tur att det var Tornstam, som faktiskt har kommir på teorin, som jag tydligen använde. Nämligen att när man är äldre, så byr man sig inte lika mycket längre om vad som är rätt och fel, och vad man ska göra och inte. Utan man kan snarare utmana gängse förhållningsätt. Detta var väl ett sådant tillfälle. För jag kände bara att varför skulle jag bry mig, jag tycker ju så mycket om honom och jag vill gärna uppmuntra unga människor som Olle te x att ta till sig gerotanscendensteorin. Så jag har lagt den där bravaden bakom om mig och jag tycker det ska bli roligt när tjejerna överlämnar denna autograf till Olle, inramad. JAg tycker var och en ska sätta sig i Tornstams teori, som utgår från att man utvecklas hela livet, att man upplever att man har den bästa tiden i den ålderns man befinner sig just nu, det gäller förståss även när man är 80 likaväl som man upplever att man aldrig vill lämna barndomen när man är 10, eller när man är mitt i livet 40 och trivs som bäst och vill aldrig blir gammal. Eller som jag, som snart är 50 och tycker mig ha det rikigt bra i livet och trivs bra just nu, men tänker att jag inte vill vara 80. MEn om jag och alla andra anammar Tornstams teori, så är vår bästa tid att vänta, ålderdomen. Om ingen hindrar oss förståss och anser att vi ska vara som vi var när vi 20, till sättet och sinnet. Man kan inte utgå från sig själv och tycka och planera för 80-åringar. God afton//E