Socialsekreterarna i Stockholm Stad:    

     Nu bryter vi tystnaden!

Pressmeddelande 2 mars 2011

Efter många års arbete med en växande mängd ärenden och allt sämre arbetsmiljö, så samlas nu Stockholm Stads socialarbetare kring ett gemensamt opinionsarbete. Men det är inte bara socialarbetarna som mår dåligt. Många av klienterna får inte den hjälp de har behov av. Bland klienterna finns bland annat barn och ungdom, familjer med svag ekonomi, psykiskt sjuka, missbrukare, hemlösa, sjukskrivna, arbetslösa.

Den 8 februari bjöd SKTFs Stockholmsavdelning och dess framtidsgrupp in socialarbetare från staden för en träff med socialborgarrådet Anna König Jerlmyr. Ett 80-tal anställda kom och uttryckte stark kritik mot hur arbetet är organiserat och huvudproblemet med bristande resurser och för lite personal.

Efter mötet med socialborgarrådet beslöt mötesdeltagarna att starta ett informations- och opinionsarbete för att beskriva arbetssituationen i socialtjänsten för allmänheten i Stockholm Stad och landet. En grupp socialarbetare med medlemmar i både SKTF och SSR samt oorganiserade har nu formulerat en plattform för opinionsarbetet och öppnat en Facebooksida, Nu bryter vi tystnaden, dit allmänheten och socialsekreterare ombeds inkomma med synpunkter och egna erfarenheter och ge sitt stöd till socialarbetarna. Gruppen planerar också en kampanjvecka under perioden 8 – 15 mars.

Plattformen och kampanjloggan bifogas nedan tillsammans med namn och telefonnummer till kontaktpersoner.

...Inte jag ännu. Men bägga döttrarna. Den ena har varit sjuk sedan i söndags och den andra sen igår. Det är väl influensa av något slag. Ont i böstet, hosta, hög feber för den ena, knappast någon för den andra. Det är stor stress i skolan nu, mycket som händer och görs. Ännu mer stress blir det av detta. Den som blev sjuk i söndags pluggar allt möjligt när hon vaknar till och tjatar om att gå till skolan idag, trött så trött och känner sig så sjuk, men ändå ska hon till skolan. Jag stannar hemma ett tag till för att vakta, så hon inte går. Det kan ju börja om igen. Den andra stannar där hon är 39,8. Maken ska jobba idag, jag ska ha ett viktigt möte, måste iväg. Det är inte enklare att vara 17 år än 12, när man är så sjuk eller så dumdristig att man ska tvinga sig till skolan. De behöver oavsett ha en person hemma hos sig. Men nu ska jag kolla sj, om det möjligvis går nåogt tåg till största staden, det har ju blåst en aning i natt. God morgon/E