...på den där förbaskade isen. Denna vinter gör mig tokig. Vad jag har tänkt på min mamma denna galna ocj kalla vinter, jag har varit ut med snad flera gånger, sonen har varit ut med salt, skottat hennes tak mm mm. Allt för att underlätta för mormor att bo sitt hus och göra det lätt för henne att leva som vanligt, att behålla sina vanor och sin identitet. I dag tänkte jag itne en enda gång på hur hennes halka var där ute. När det regnade idag och blev så halt, tänkte inte en enda gång. jag var på vag att handla när hon ringde. Hon skulle hämta posten, hade broddarna på mitt emellan grindstolparna och postlådan ramlade hon. Hon kröp fram på isgatan till hon nådde snödrivan intill och reste sig. När hon kom in tänkte hon först att hon skulle gå och lägga sig, men ångrade sig och ringde mig. Hon behövde åka till sjukhuset. I vår stad har de öppnat akuten igen efter allas påtryckningar. Det var tur för dit vi åkte. Hon var vid gott mod men hade ont i ljumsken och vid vissa rörelser. Efter röntgen och undersökning blev svaret fraktur, höfbenet. MEn de gör inget åt sådant. Hon skulle få åka för inläggning på sjukhuset i men gamla arbetsstad om hon hade svårt att klara sig hemma. Men vi sa nej, vi alla ska försöka hjälpa henne på bästa sätt hemma, hur det nu ska gå till. Men det ska gå. Vi åkte hem, jag hjlpte henne med att få telefon nära sängen och diverse andra saker. Nu är hon nedbäddad och vi får åka och fixa mer i morgon. Ja, så gick det till idag, i morgon är en ny dag. God natt//E