...., som en lång februaridag. Usch, såna här februaridagar är de allra värsta, gråa, blåsiga, isande kalla, kalla men regniga, ingen snö men nästan och bara hal is vart man går. Idag var promenaden en sån man ställer in vanliga bantardagar. Men nej jag tvinga mig ut. Det har gått en dag till i hälsans tecken. Jag är rädd för att börja jobba på måndag, det är alltid när jag jobbar som de goda rutinerna försvinner. På promenaden kände jag en sån där lyckokänsla som varar så där två sekunder. Det var när jag ett träd som stått där sen jag var barn. En slags trygghet om att världen är god. God förmiddag//E