...känt mig så stolt och lycklig över alla mina buss-och tågkort över hela Mälardalen....ja, inte alltid så lycklig. Men jag har känt att jag haft ett värde på något sätt, ett resvärde, i alla fall ett bevis på att jag är på väg någonstans. Nu känns det så sorgsamt när jag ser alla mina reskort. Ska jag nu börja en resväg igen. Klumpen i magen för oron över döttrarnas boende på 7:e våningen görs sig påmind och känns större och oroligare. God förmiddag//E