.....Usch. Det behövs en ramsa om enrisfolket:
När det känns övermäktigt tungt, kom ihåg, du tillhör enrisfolket. Tunga fordonshjul kan köra över en enrisbuske. Den böjdes kanske till jorden, men kan inte brytas. När trycket lättar reser sig enrisbusken igen. Dess grenar går djupt och suger sin livskraft i oändliga flöden. De är små men ständigt gröna. Enrisfolket det är vi nordbor, som surar, svär och stöter folk ifrån oss, men som överlever i storm, is och onda öden och som reser oss för att grönska vid ett ömt ord, en sup, ett skratt......