....Budapest. De kom igår kväll. Nu är alla hemma hos sig igen. Så underbart de hade haft det. Jag är så glad att de gjorde den här resan tillsammans och med sin far. Visst hade jag velat vara med men jag hade underbart ensamt hemma. Men Bosse blev sjuk av det. Det är inte klokt hur det kan bli. I tisdags var han inte sig lik. Han gick ut och in i kattluckan, han skrek och jamade varje gång han var inne. Han ville va nära mig hela tiden. Mot kvällen tänkte jag om han inte kunde kissa, att det var stopp. Så jag ringde vetrinären, de känner ju Bosse och vet att han är gammal och efter jul var han ju så dålig med inflammationer i tänderna. De trodde också det kunde vara stopp med kisseriet. Jag fick en jourtid direkt trots att de hade stängt. Vi åkte dit i flygande fläng. De undersökte Bosse på alla sätt och kollade det mesta. Men hittade inga fel. Bara hans blåsljud på hjärtat, men det har han haft länge. Inget stopp, ingen feber, inget högt sockervärde. Inte ens tandsten och tandköttet såg så fint ut sa vetrinären. Vad kunde det vara? Jag berättade lite om hur det var hemma med att husse va på resande fot och hur Bosse skrek och jamade som en galning, precis som han gjorde när hans bror Måsart dog och han letade och skrek och saknade honom i början. Då sa vetrinären vad det var. Bosse saknade husse. 1300 kr betalade jag för att få en psykisk diagnos på en katt. Det är inte klokt vad katter kan ha för fel. Men vad jag var glad ändå. Älskade Bosse, saknade husse så mycket att han blev sjuk av det. Fö är min rapport överlämnad till min chef nu. Jag är fri. God förmiddag// E