...till på lördag. Det verkar vara efterfrågan på lussebullar. Kanske ska man baka det denna gång. Min förhoppning är det att baka ska jag säga. Om jag orkar och itne ligger sjuk. Men det ska nog gå. Det verkar som om det är nåogt byte av de som ska stå på torget. HAr vi otur så kanske det bara blir tre som bakar och säljer. Min dotter är handbollsträning i nordliga delen av vårt landskap. Maken ska hämta om en stund, när hon ringer. Det är väl inget vidare väglag. Hoppas det går bra. Jag kör nästan alsrig längre sträckor på vintrarna. Jag fck se aldeles för mycket händelser och var med om alldeles för mycket efter vägarna, när jag jobbade i hemtjänstens kvällspatrull, för att våga köra i onödan på vintrarna. Bäst att gå. Laget har för övrigt bara två mil kvar. Om alla kämpar på och skirver in i datorn så är vi framme i Berlin i morgon allihop. Nu ser jag fram emot att titta på Debatt. Dottern i norr blev fö godkänd på förra kursen. God natt//E

...Ja, det är vad jag kan säga om denna kväll. Vilken tur att det som inte Gud kan hjälpa mig med att förstå eller få någon reda i, tar sociologin vid och förklarar för mig vad som händer. I världen runt omkring, när det inte längre finns någon förklaring eller reda, eller då mitt förstånd inte räcker till. Det är det som bär mig nu, som Eva Dahgren sjunger. Det är sociologin, det är det som bär mig nu.

Ja, för att reda i detta bör en förklaring läggas i dager. Barnen fyller 15 år denna månad, den 27. Ett par, tre kamrater sa att de ville prata med mig en afton här förleden. De skulle ordan en fest för dem. Maken blev glad och tyckte det var kul. Jag med. Vad roligt, att de vill ordan något för dem. vi har varit så dåliga på kalas taänkte jag. Det har varit en det ena en det andra när de ska fylla år. Det brukar bli släkten som kommer, de egna. Det blir ofta väldigt många bara det. Så har det alltid varit. Mormor, farmor, min bror och hans familj, makens moster, och andra som vi känner och vet. Det brukar alldeles särdeles bra. Så det har liksom räckt med dem för alla våra barn. Även för tvillingarna. maken och jag har föresten inte orkar ställt till något extra om sanningen ska fram. Det har heller adrig tjatat om kalas. Det räckte när det var mindre och hade sina kalas nåogn enstaka gång. Så har de sagt att de tyckt det var jobbigt med så många. Så på många år har det inte varit något bekymmer alls med fördelsedagar. Men nu tänkte vi att detta skulle bli kul och roligt för dem. Festen var tänkt och planerad tll att äga rum den 15 denna månad alltså i morgon. Men nu blev det idag, ikväll.Först skulle det bli tacos, sen blev det för dyrt. För de skulle bjuda in personer som var med i fotbollslaget och handsbollslaget. Det är tjeje som jag känt sen de var små. Det skulle gå bra tyckte jag. Sen blev det planerat att de skulle buda på tårta. ett tjejklas. JAg fick veta alla som var inbjudna.  Det lär jättekul. Viss hade jag mina aningar, men jag visste att jag skulle komma hem och övervaka det hela. Det skulle smugas så de inte visste. Vi höll god min. Jag köpte hem läsk, tårtbottnar och att därtill. kompisarna skue köpa ballonger, aoh annat pynt, det skulle köpa chips och det skulle bli en bra kväll. Senast igrå var jag hem till en av dem som skulle hålla idet hela. Ja då satt jag med föräldrar och vi sa att vad som kunde gå snett, att andra kunde komma som vi inte kände, att tjejerna inte skulle kunna stoppa det hela, att många som inte var bjudna skulle komma. Men vi var så fröberedda så. I dag på förmiddagen ringde en av föräldern till en av dem som skulle ordna det hela. Vi visste hur det kunde sluta vi var förberedda. Men ändå..... Vi åkte till mamma på soppa som vi sagt. Vi inväntade sms från anordnarna, som var hemm och gjoprde tårta och pyntade och gjorde det fint och mysigt. På given signal åkte vi hem med dem. Där stod de alla, 15 personer och överraskade verkligen mina två döttrar med sång och hurrarop. JAg var kvar, men hade lovat att åka bort, det skulle bli tvillingarna fest, som kompisarna hade gjort. Vi åkte maken och jag till goda vänner. JAg drack lite vin, jag ringde hem allt var bra. Döttrarna tyckte det var så rolgit. Farmor ringde till maken och sa att hon hade så ont i hjärtat, hade högt blodtryck och måste in till akuten. JAg blev sittaden kvar hos vännerna.Vi väntade på besked om farmor. JAg sms:ade till döttarar och söner, men inte till dem som hade sin fest. En av makens döttar i första giftet. Ringde till mig och undrade vad som hänt farmor. JAg berättade. Hon hade ringt hem,där svarade en a döttrara. De visste inte och det var bra där hade hon sagt. Vi bestämde att dottern skule komma och hämta mig hos vännerna frö att åka till farmor på sjukhuset. Där ringde jag hem. Till en av de ansvariga kompisaran. hon svamlade om att vissa killa hade släpt in, vissa hae de tänkt kasta ut, vissa av de inbjudna tjejerna hade gått ut med sina killar. JAg förstod. jag gick hem. Där var det fullt av folt utanför. JAg sa inte ett ord. Gick in där var det värre. Flera tjejer sparng om kring ch var fullkomligt panikslagna, mina tjejer satt och grät på sina rum. Det var kalabalik. Jag trodde de var fulla illihop. Vad skulle jag göra? Det var som vanligt bara att bita ihop och ta tag i det hela. Jag sa att farmor var på sjukhuset. Jag sa att alla fick gå hem till sig, jag skrek åt dem utanför att festen var slut. Några tjejer som var kvar pratade och berättade att folk från hela stanvarit där. Killar och andra som inte var bjudna t ex. Vissa hade bjudit in dem andra var rädda, för oss och för vad som skulle hända. De kunde inte styra över situatioen. De som hållt i det hela, var två av dem helt skäckslagan, vad har vi gjort, det var vi som skulle hålla ordnign här osv osv. Det var rörigt och stökigt överallt. Varför ringde ni inte mig sa jag, när jag lugnat mig och sett vad som hänt. Några tjejer skulle absolut städa och göra ordning efter kalaset. JAg tog mina ungar och sa att det var Ok, de hade justn inte hänst något allvarligt sa jag. De sa att det var ungar som varit där som dragit igpn det hela. Bjudit in perosner som de kände. Hur som hellst så gick vi till sjukhuset och några var kvar och städade. Farmor blev inlagt för observation, vi åkte hem. Där var allt städat och allt var lugtn. Hur kunde detta hända. JAg litade på de som skulle anordna det hela. Ja, det får sociologin förklara. Det var ingens fel. Det kom alkohol med i spelet. De två tjejer som tog på sig det hela mår skitdåligt. De ville ju något bra men kunde inte hantera situationen. De är fär små och utan erfarenhet. Ingenkan kontrollera grupper som kommer samman utan planering, varken vuxna eller barn. Det har sociologerna hållt på med i all tid, hur man styr grupper så det blir ordnign. I samhället men det också i små grupper. Varför finns det te x vakter på alla tillställnignar dit det vankas folk. Ingen kan hålla ordnign när det kommer många och främst de som inte är bekanta. Det fanns några tappra kvar efter festen, de tog tag i städnignen och vi pratade och skrattde efteråt tillsammans. Men de alla ville nåogt bra med festen för tjejerna. Det är väl så här. De kan inte ha erfarenhet av hur det kan spåra ur.  Det är ingens fel att det belv så här. Vi är bara männsikor, en del tog chansen att kmma till en fest, andra kunde inte styra upp det, fast de ville. Det tappade fullkomlingen fattningen när det välde in folk i huset. JAg ska smsa till tjejerna i morgon. Att de inte ska ha dåligt samvete för kvllens strapatser. Inget har ju hänt. Mänsikor blir påverkade av varnadra, det är inget att göra åt. Det blev en bra fest. Det var bara sista timmen som det spårade ur. Men de tog ju tag i saken. De kastade ut dem som inte skulle vara där. Och det städade. Det här en liten del av livet. En del förklaringar kan man få efteråt, som jag. Det är bra tjejer allihop. Bara det att det kan spåra ur när det kommer många.

Nu bakar jag bullar till imorgon. Timmen är sen, men de ska sälja bullar i klassen i morgon. God natt//E