JAg gick upp fem och bakde 100 bullar. Det låter itne klokt men jag är tvungen att ro detta projekt med barnens klass i land. Det har varit lite gnälligt bland föräldrarna kring de här med bakning och försäljning på torget. Vi var några föräldrar som kom på att vi måste hjälpa klassen att komma igån med att samla  pengar till att göra nåogt roligt som avslutning på sina år i skolan. Alla föräldrar var inställda på att de skulle bakas och säljas bröd. Men kanse inte så många helger och så mycket bröd och för få i grupperna. Vi sände ut lapar til föräldrarna, som ni förstår itne går så bra, för barnen tar inte hem dem. Nu kom de alla till del 'ndå för en av föräldrarna åkte runt med lapparna, var i skolan och prata med barnen. Sen kom barnen på att de inte kunde stå i de greupper som vi hade delat upp dem i. Så lärarna i skolan började dela in dem i andra grupper. Det där blev ju så rörigt. Vi kunde inte dela ut lappar igen. Det skulle röra till det ännu mer, vem som ksulle baka och vem som skulle sälja. men vi kom på att vi kör ändå, det får bli som det blir. Men för att det ska vara något att sälja så ska vi som kan baka till varje helg. Det var därför jag ställdemig och bakade 100 bullar i morse. Och är det negativt i föräldralägret och gnälligt bland barn och lärare, så måste ju vi som har kört igång det hela vara positiva, trots att vi också ser brister i detta arrangemang. Idag är det den första lördagen klassen sälger. Det får bli testet, om detta funkar. Jag har bestämt mig för att baka bullar varje helg. Den helg som mina barn ska sälja är vid lucia, till dess har jag mobiliserat bagare, svärmor och mamma ska baka, barnen ska baka, mina och de andra som är i den gruppen. Sen vet jag att det fins en hel hög med jättebra föräldrar i klassen, som alla kommer att göra sitt bästa förn att det ska bli en bra försäljning, så att ungdomarna tillsammasn får göra ett bra avslut till våren. Jag tänker ordna lite loppisprylar också på vår lördag, alltid hittar man något som man annars ska slänga.

Men dessvärre är jag så trött nu att jag får gå och lägga mig en stund. Barnen är på handbollsmatch, maken är på ett tak och jag säger god förmiddag//E

....mina val av studier. När jag hade börjat jobba igen efter tvillingarna. Det finns ett före och efter tvilingarnan i mitt yrkesliv. Före så arbetade jag i en organisation, en hemtjänst där det var ett värdigt bemötande av de äldre. man hae tid att göra det spm de äldre behövde och kände tilltro till. Efter så arbetade jag i en organisation som bemötte de äldre med nonchanlans och ingen tid till möte och bekräftelse.  Den sk Ädelreformen hade anlänt. Den var i för sig bra, för det var när äldre människor, msk, blev medborgare. Innan var det andra som bestämde över dem. Vi andra, anhöriga, grannar och doktorer bestämde när ens liv inte längre var värt att leva. Vi var så sjuka, eller de äldre var så sjuka att de måste vara och bo på långvården. I flera år ibland, var de på långvården. De dog på långvården, som patienter. Det var ju inte klokt det där. F rom 1992 blev det inte längre tillåtet att behandal äldre på det sättet. Vi var medborgare allihop. Vi måste få lov att själva bestämma när vi flytta in på ett boende. Vi måste ansöka om insatsen ett särsskilt boende. Ingen annan kunde längre tala om när mitt liv inte längre var värt att leva oh var jag kunde bo til min död.1992 stängdes långvården. Äldromsorgen blev ett kommunalt ansvar och vi skule bestämma själva när och om och om vad vi behövde hjälp med. Vi i hemtjänsten fick helt andra uppgifter. Vi skulle plötsligt ta hand om ytterst sjuka personer, med stora och omfattande funktionshinder. Men vi blev inte fler som skulle göra det. Det var för mig en chock. Att vi förväntades arbeta tre gånger så fort och ha tre gånger så mycket mer ansvarn än förut. Det blev min värsta uppevlese i yrkeslivet.

Jag arbetade då med en kollega som var ytterst erfaren och klok. Det blev min räddning. Efter tvillingarna, var det slut på saktmodet i äldromsorgen. När jag började i november -94, så var det inte längre tid för raster, det var inte längre tid för samtal och det var inte längre tid för eftertanke i arbetet. Det var en snabb rusch för att hinna med alla som behövde vår hjälp. Gud, vad vi sprang, hit och dit och ingen fick egentligen någn bra omsorg. men vi måste ju göra det. Min kollega med erfarnhet sa en dag när vi satt och pustade ut i en vrå. Nej, nu slutar vi med det här. Vi kan itne springa omkring så här. Ingen mår av det här, inte de äldre och inte vi. Så vi stannade av lite grann. Vi gjorde som vi tyckte var bäst och så som vi orkade med. Det tog mycket tid och vi blev sist färdiga med arbetet. Men vi gjorde det med heder och professionalism. Trots att de var så många så fick den omosrg de behövde och var värda. Men även om vi höll på så där . Så kunde jag inte jobba kvällar längre. Så som jag berättat tidigare. JAg började jobba dag och fick vetskap om att de som jobadew heltid på dagen inom omsorgen, tjänade mindre än vad jag gjodre som jobbade kväll och bara halvtid. Så kunde det bara inte vara. Jag ville jobba med äldre men itne med sjukvård. Som tur var så tackade jag nej till sjuksköterkse utbildnginegn. Men tänkte att ska jag jobba med gamla, så är den enda chansen at jag söker sociala omosrgsprgrammet. Och det gjorde jag 1997 kom jag in i Gävle. Men sa nej. var inte redo då. Jg satt på dagis, dit tvilingan kommit in, och grät. Jag kunde bara inta lämna dem där. En av fröknarna sa. " Men du behöver ju inte låta barnen börja här nu".  nej jag gick hem igen och ringde till hägskolan i Gävle och sa som det var. Då fick jag dispans till 1998. Ett år senare började jag där och det året behövde jag för att käna efter att det var rätt. då gick det bättre att lämna barnen på dagis. Utbildngien var på distans. Det var jättebra. Vi träffades bara i Gävle ett par gånger i månaden resten träffades vi i studiegrupperna. Tiden gick och jag blev klar 2001. UNder lov och annat jobbade jag på min tjänst i kvällspatrullen. När jag slutade studera så ringde biståndschefne och erbjöd mig jobb som biståndshandläggare för funktinshindrade. Där jobbade jag i två år inna denna tjänst som jag har nu dök upp. Ja kände at jag ville jobba med gamal så jag sökte detta och fick det. Det är en historia för sig. Nu har jag babblat hur mycket och hur konstigt som helst, så nu är det bäst att sluta. Jag kan fortsätta en annan gång. Nu är det fredag kväll och jag känner för att ta ett glas vin. God natt//E

...men halvägs. idag åkte jag senare, sista snabussen på morgonen. så det blev för lite steg idag. Trots att jag gick korta rundan och på lunchen. Men sen gick jag nog inte så mycket mera. Efter jobbet var vi och tog en öl på en pub nära stationen. Vi blev inte mer fyra personer till sist. Det var många som lämnade vo. Dock ej jag för maken skulle itne på sin innebandy med sitt jobb. Så han var hemma med döttrarna. En av dem var hemma från skolan för halsont och feber. Jag hann i alla fall med bussen 18:45 hem. Så det blev inte så sent. Hemma åt jag ost, förbaskat vad god den kryddosten är, coops. Ost kan jag inte ha hemma, för det ska ätas upp direkt. vikten i morse var bra tyckte. Jag skrev in den, vilket jag inte gjorde förra onsdagen, då jag hade gått upp ett kilo. Denna gång hade jag gått ner 900 gr. På den inskrivna vikten i min vikt och motionsbok såg det inte så bra ut. Upp 100 gr. Men i mitt sinne visste jag att gått ner nästan ett kilo. Nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig. På plussidan idag kan nämnas Barack Obama, viktnedgång och härliga köttbullar som maken har gjort samt förståss att dottern troligen inte har halsfluss. God natt//E

...mer steg, lite mer som i början. Jag ska ta nya tag. 14665 ca. För 20 år sedan just nu, hade jag precis fött en liten flicka. 18:36 den 4 november 1988. Idag bor hon i en studentstad i norr. Hon pluggar ett treårigt program på universitetet där. Jag saknar henne. Hon ringde vid lunchtid idag. Hon hade precis lämnat i sin hemtenta. Ivkäll skulle några tjejer i klassen titta på valvakan, USA, äta ost och dricka vin. I morgon var de lediga och en ny kurs börjar på torsdag. Jag kom hemför inte så länge sedan, vi har ätit min makes goda korv stroganoff. Min yngsta dotter har ont i halsen och har lite feber. Den andra dottern som är 1 minut äldre, är på träning. Nu ska jag snart se på Sjukhuset och i morgon är det vägning.

God afton//E

...idag. Det kändes i morse. Jag var så trött. Men gick ändå upp vid 5:00. Det var bara det att jag lånade ut mitt busskort till min goda vän som just blivit klar med sin uppsats och söker jobb för fullt. I onsdags skulle hon på intervju i en annan stad än vår, dit mitt busskort gäller. Så hon tog det och sedan glömdes det bort. Hon ringde i går kväll och sa påminde mig om det. Jag var i norra och hon var i södra Sverige över helgen och båda kom hem igår. Jag hade tänkt att gå den långa rundan innan jobbet, men då bör jag ta sex-bussen. Nu fick jag ta snabbussen kl 7:18, så att hennes make kunde ta med busskortet till stan, när han åkte till jobbet. Så det gick ju bra til sist men, jag missade stegen. Tog korta rundan i arbetsstaden sedan. Sen gick jag på lunchen en runda, och när jag kom från stationen. Det blev 12400 drygt. För lite. Ska se om jag orkar om et tag. Efter Sjukhuset som börjar nu, ett rikitgt favoritserie. Döttrarna är på handbollsmatch och maken är med. JAg kom så sent hem, så jag hoppar över tillställningen. God afton//E

.....Flygresan gick bra, mormor skulle kunna ha åkt med. jag var ju rädd som vanligt men det gick bra. Det gick så himla fort att flyga. Konstigt. Den största och tjockaste av katterna var helt vild när vi kom. Han hade haft det så lugnt med pappa och plötsligt så vart det ett herranns liv. Han blev så lekfull på en gång och sprang omkring och fjamsade runt. Nu ligger han lugnt och sover. Den ena dottern är på vift med en kamrat, det var någon killesom fyllde år. Den andra ligger i soffan och kollar tv. Något vikitgt program. JAg vill se Parlamentet sedan. Få se hur det går. Vi har två tv-apparater. En ser dottern en ser maken på. Få hur det går. I morgon är det en ny arbetsdag igen. Har inget särskilt annat än att skriva beslut och annat efter tillsyner vi gjort. Ska på ett sätt bli skönt med vardagen, även om jag saknar den här trevliga helgen. Vi har haft det så kul och skrattat så mycket hela tiden. Men i morgon är det tilbaka med gången och stegen igen på allvar. HAr nu lovat döttrarna igen, att gå ner 10 kg till dottern i norr kommer hem. Men nu ska jag verkligen försöka, tänk att jag aldrig ger upp. Har väl bantat på samma sätt i 30 år utan att lyckats något vidare. Men nu ska det bli av. Börjar i morgon. God Afton//E

.., och det har varit så roligt på alla sätt och vis. På stan förut så gick vi runt i affärer. Barnen var på olika ställen med sin syster som guide. Pojkarna och jag gick mest bredvid och skrattade åt allt möjligt. Det hittade tröjor och skor. JAg hittade en affär som sålde saker som tillverkats i fattiga länder, IM, Individuell Människohjälp. Jag köpte servetter, kvinnan som jobbade där idellet hade jobbat på vår hemstads sjukhus. Vi pratde en stund om att världen är liten. Sen gick vi in på en pub. Vi åt tacotallrik, cola till barnen och öl för oss andra. Jag gillar inte öl i vanliga fall, men det här var en svag tjeckisk sort som var rikitgt god. Kommer förståss inte ihåg vad den heter. Efter det var det dags för sonen att träffa flamman. Vi träffade också henne och jag kramade om henne, det var roligt att ses. Hon kände itne igen barnen, men det var ju ett tag sedan. Vi andra gick hem och lagade soppa och smörgås. Sedan bokade vi bord för kvällens middag. Det blev Operahusets buffé, tack var en av döttrarna. Jag ringde först för att boka bord, då sa de att det var fullt för kvällen. Efter ett tag ringde dottern en gång till. "Jag har hört att ni har en sådan jättegod buffe på lördagar, undrar om ni har ett bord för sex vid hal sju". Ja det har vi sa han då. Tänk vad hon kan ordna till det. Då kom vi dit som vi ville. Efter den middagen var vi helt övermätta och trötta. Vi gick hem igen och nu sitter pojkaran och spelar gitarr, de andra packar lite och jag själv lånar datorn. I morgon ska vi åka hem igen. Det har gått alldeles för fort. Dottern och hennes killa kommer hem den 20 december. Det är lång tid, men det känns bra att veta. Nu dricker jag mest vatten, det var salt men gott den där potaisen vi fick på buffén. Nu är det kväller. God afton//E

...och vi, jag och mina fyra barn och en svärson, ska gå upp på stan, här i norr. Det ska bli roligt. Vi håller på att göra oss i ordning nu. Sonen ska träffa en gammal flamma och fika med henne. Hon pluggar här i staden även hon. Kankse får jag se en skymt av henne, jag tyckte hon var rar på den tiden de var tillsammans. Idag ska vi äta ute, antagligen buffe på stadens operahus. Barnen verkar klara nu och väntar på mig, ska duscha lite hastigt och sätta på mig något. Nu är det stråladne sol här och fem grader kallt. Nu får jag då känna om det är varmare här på vintrarna än hemma vid samma temperatur. God förmiddag//E