...Jag drömde om det, jag tänkte på det på tåget till Örebro, att det var rätt. Att börja jobba med sådant som ligger mig varmast om hjärtat hemtjänstens arbete och de äldres sociala liv. Jag planerade i huvudet hur det skulle bli. Jag träffade en kollega som gick på i Arboga. Han visste att jag skulle sluta att jag sagt upp mig. Vi pratade en del och jag sa att funderade på det här med att jag sagt upp mig. Han sa att det är ju lättare att rätta till sina val i efterhand när man är 20 men värre när man är 50. Jag tänte att jag nog dkulle skriva till den högst ansvariga på jobbet centralt. Det gjorde jag med alla mina kollegor som stöd och chefen. Jag tog tillbaka uppsägningen så länge och skrev och frågade med sorgsam ton. Han svarde och bollade tillbaka till mins närmaste chefer. Att det var deras ansvar. Nu ligger uppsägningshandlingarna på mitt skrivbord, jag har ansökt om tjänstledighet för att få en skriftlig motivering. Jag vet att jag inte får det, men jag väntar till måndag med att lämna in uppsägningen. Hade jag inte gjort den här skrivelsen till den högsta ansvariga hade jag grämt för mig för det för all framtid. Det är alltid bättre att ångra sig för något man gjort, än för något man inte gjort. Nu firar jag för mitt nya jobb som jag har fått. God afton//E