....i den största staden. Nu har man provat det där med att arbeta åt det hållet. Vad säger man, nja det var v'äl inte så där jättekul på slutet. I början, däremot, var det toppen. Men, ja, nu är det i alla fall slut på det svindyra åkandet med sj. Men jag skulle ju vila och tänka och städa och fixa, men jag fick ju akut ont i knät i fredags. Det bar iväg till akuten, två gånger. ¨Första gången konstaterades att jag inte hade fått blodpropp i knät, utan det var artros. Då blev jag så glad för att det inte var propp, så jag åkte gladeligen hem och la upp benet högt. Somande så och när jag vakande kunde jag inte gå eller röra mig alls. Tillbaka, samma läkare och intravenös smärtlindring. Och där läkaren sa att så här börjar det och det slutar inte, utan sådan värk praktiskt taget ända fram till knäprotes. Det är inte klokt vad de kan hitta på. Jag säger som min pappa när han hade fått hjärtinfark. "De säger att jag har fått en hjärtinfark, det tror jag inte dugg på. Det känns liksom så fel att det börjar så plötsligt utan minsta förtecken. Men idag har jag varit till husläkaren, en yngling vid namn Petter var så rar och vi tittade på röntgenbilderna. Han ska få in mig i en slags Atrosskola. Han nämnde också att det oftast inte gör ont hela tiden, utan mera som skov.

Nu väntar jag på dotter, vi ska till min kommande arbetsstad och köpa balklänning gånger två.

God förmiddag//E