Direktlänk till inlägg 13 september 2018
....Bosse finns inte mer. Han har varit dålig. Stel i kroppen, inte orkat hoppa upp längre. I måndags när en av döttrarna och jag kom hem, efter att ha varit i Karlstad och hälsat på dottern där, så var han sig inte lik. Han var i källarn och gick in i väggen där, jamade så svagt och vinglade. Han la sig ner på golvet där och vi satt bredvid. Jag trodde han skulle dö där och då. Vi satt hos honom pratade och va nära. Vi tänkte att det var kallt för honom där, så vi bar upp honom och la honom i lådan som han gillar med en ullpläd på. Men han tog sig släpandes ur den och vinglade in i väggar och grejer. Han var blind, ögonen såg helt mörka ut och han såg inget, inte oss, inte var han var. Han hängde med huvudet och vi bar ner honom igen i källaren. Han låg i sin låda bredbiv mig på natten, Julia sov bredvid mig så vi skulle vara nära Bosse. Jag vaknade att han tagit sig ur lådan. Han ramlade när han försökte gå. Stackars stackars Bosse. På morgonen bar jag ner lådan. Julia tog farväl av Bosse, sin älskade vän sen så länge. Jag ringde vetrinären, Anna som vi haft hela tiden på slutet här några år. Hon visste, vi hade prata om det förut när han varit dålig men mot alla odds blivi bra igen. Nu skulle Bosse inte behöva lida. Det blev ett fint avsked. Men så sorgsamt och så ledsamt. Maken var med mig. Vi tog farväl av vår älskade vän. Vår fina, fina Bosse. Som gett oss så mycket, så roliga och underbara stunder. Alla barnens och barnbarnens allra goaste och snällaste katt. Som liksom alltid har funnits för dem. 16 år 5 månader tillsammans med oss. Älskade, älskade Bosse.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|