....nåt som jag måste stå för. Jag ska gå ner 15 kg på de här tre veckorna som döttrarna tågluffar i Europa. Maken ska springa Göteborgsvarvet 2015 om jag klara det, lillebror och hans sambo likaså. Min mamma ska gå med rullatorn till stan, 4 km. Ingrn tror mig förståss och 15 kg är väl att ta i. Men jag ska försöka. Dels får jag annat att tänka på en döttrarnas resa, dels kan jag må lite bättre till fysiken. Det kan gå. God förmiddag||E

...i vår lilla stad. Ny glasögon och ny färg i håret. Det är fredag och maken och jag ska gå ut och äta en bit. Det känns bra. God afton//E  

....Topppenkul har den varit och vi träffat familjen och flera. Jag hade påsklov veckan före så det var en lång ledighet för mig. Nu är det över och bara att hugga tag i jobbet, som jag nästan glömt. Idag gamla arbetstaden, där jag har mitt kontor. I morgon blir största staden och ett äldreboende där. Få se hur det går, jag ska vara där ett par dagar dagar i veckan framöver. Det vill ha hjälp med social dokumentation. Det blir tåget, det första mot det hållet. Upp kl 4:30 de dagar jag ska vara där tidigt. Nu är det kväller och jag har ju sovit en timma sen jag kom hem så här blir det till att läsa en ett bra tag. Döttrarna de minsta, har spelat fotboll och vunnit. Pappan och min svärmor var och tittade. God afton//E

....och det blir kalas hos oss. Makens dotter med man och de två barna S och A. Dottern m sambo, de två yngsta döttrarna, varav den ena flyttat hem från den största staden. Äntligen kan jag säga. Vad jag har oroat mig för hennr denna vinter. Min mor och min svärmor kommer också. Den allra lilla yngsta familjemedlemmen kommer också, mitt lilla barnbarn E med mor och far. Längtar till lördag. God eftermiddag// E

..Det är itne klokt men min son har blivit pappa och mina döttrar har blvit fastrar och maken har blivit farfar och jag har blivit farmor till en liten älskad flicka, till Ester. Föddes den 21/3. JAg har sett henne och jag hållt henne i min famn. Och jag är så lycklig och glad. JAg sitter min lediga tid och tittar på kort och väntar sms med bilder. De bor en bit bort en så där 12-13 mil. Men jag ska dit snart igen.

....jul igen. JAg har väl aldrig varit så dålig på att blogga som detta år. Men det blir kankse mera framöver.

Idag har jag te x varit i den gamla arbetsstaden tillika nuvarande och gjort en gastroskopi, det var det värsta hittills som jag gått igenom. I maj gjorde jag en likdan undersökning men det kändes inte ett dugg. Då fick jag lugnande innan. Men det går bra ändå, sa den där doktorn. Nej fy jag kan itne tänka på det för jag får frossa och det gör ont i skelettet. Usch. Jag lägger det där bakom mig. Jag hade i alla fall ingen "mandarin" i magen, som den j-a sjuksköterskan sa på Husläkarmottagningen i somras. Bråck men ett som de flesta har sa doktorn.

Jaha i övrigt har ju en av de yngsta, tvillingarna, flyttat till den största staden. Det är ockås en oro. Hon ville spela handboll med ett lag i en högre serie och började med det i somras. Från oktober bor hon där tillsammans med en lagkompis, i en villa. Jobb fick hon ockås, ett livfarligt sådant. Hon kör ut jos till olika kaféer och affärer i den största staden, inne i stan och runtomkring till orter och flygplatser. JAg är ständigt livrädd och ha en klump imagen av det där. Nu har jag bara ett av alla mina barn hemmeboende. Mina älskade barn.

  .....har gått ur tiden och lämnat detta jordelivet. Hastigt hände det för en vecka sedan. Hennes dotter ringde mig i fredags och berättade. Det var sorgsamt och hemskt. Vi har haft så roliga tider hon och jag, när vi bodde grannar. Det var så vi träffades. Det var bara jag och min lilla pojke då och hon var en nära och blev en kär granne som man vände sig till när allt var svårt att få ihop. Jag hade inte ens körkort då, hon körde mig varje dag till mina föräldrar som tog hand om min pojke när jag jobbade. Och vi hade så roligt och skratta och skoja. Hon var lite äldre än jag så hon visste enhel del mer om livet än jag. Det blev förändringar i våra liv med tiden och vi flyttade åt var sitt håll och kom ifrån varandra. Hon flyttade sedamera till sin barndoms trakter uppe i norr, längre upp än min dotters studiestad. Någon gång var hon ner här och hälsade på. Men mest blev det att mailade ett par brev per år. Jag var ju inte med i Facebook förrän i våras. Hon däremot var en flitig användare. Vi fick kontakt genom det forumet. Hon kommenterade flitigt och hängde med döttrarna i deras vardag, höll tummarna för hon som spelar för Tumba, hennes första match tex. Nu är hon plötsligt borta. Jag träffade henne i somras, det som inte ens var meningen blev av. Jag är så glad för det idag. T'änk att vi sågs där i hennes norrland en sista gång. Vi tog en öl på Bishop arms på S-å torg och skrattade och pratade i ett par timmar, innan det var dags för mig att gå för att hinna med planet hem. Det känns så konstigt att vårt möte blev av...att det var meningen. Jag tänker på dig och jag tänker på din dotter och jag är så ledsen att du inte fick vara med ett tag till.....//E