...nu är det massor med händelser i den praktiska vardagen och i mitt inre som rubbat mina cirklar. Det var den sista dagen i fredags på jobbet, jag hade packat en längre tid och i omgångar. Började redan tidigt i höstas. Rensade mna papper och annat som ska slängas gjorde jag redan i somras, innan semsersn. Trodde att jag skulle vara klar. Men det har tagit tid. Lådan skulle enkelt packas trodde jag. Men det blev ett avbrott i tankarna. Jag blev kallad till intervju i en annan arbetsstad och det sker i morgon eftermiddag. Jag fick veta detta i slutet av förra veckan. Det kom liksom emellan, jag kan inte helt och hållet tänka på att jag inte får det. För tänk om jag får det. Då kan inte allt packas ned i låda som ska fraktas till Örebro i dagarna. Jag vet inte när får tag i det igen. Vissa böecker och annat vikigt måste jag ha med mig och hela tiden. Det har blivit en del av mig. Socialtjänstlagen te x, föreskrifter och allmänna råd mm mm. Jag fick försöka packa om. Nu vet jag igentligen inte vart nåogt är. Jag har packat upp en del och vet i alla fall vart det vikigaste är och det är här hemma. Avskedet var sorgsamt. Vi krama om varandra allihop, vi åt vår traditionella julgröt och fick julklappar. På eftermiddagen höll jag på med ärende in i det sista. 16:30 skrev jag under mitt sista beslut. 17:00 gick jag ut genom porten med den jag för 6 år och fyra månader sedan gick in med. Vi gick tillsammans en bit på vägen mot stationen. Det var vi två som började tillsammans den 18 augusti 2003. Det har för det mesta varit vi två som jobbat ihop. Det var sorgligt att gå den sista biten till korsningen, där jag skulle ta av och där han skulle gå vidare med sin packning. Vi kramade om varandra, låtsades som om vi skulle se varandra igen. vi skildes åt, jag vände mig om, han knakse hade gjort det samma, men inte då jag vände mig, det var tur. Jag gick mot bussen, det var isande kallt.....och det vara över.  Känslan av att vara fri, att vara på väg, sköljde över mig en kort sekund, medan det i nästa andetag kändes så overkligt, aldrig mer ska jag gå till det här jobbet, alrdig mer åka till den här staden. Ja, det är en egendomlig känsla jag för detta.

Nästa steg för mig blir att åka på intervju för ett nytt och annorlunda jobb i en annan arbetstad. Få se hur det går, en sak i taget. Jul är det strax, men jag har inte haft kraft att handla julklappar som jag brukar göra. Det tar jag tag i morgon kväll. Dottern i norr kommer hem på onsdag morgon, det ser jag fram emot. God afton//E