...på skrivaren. Det låter inte klokt men en av dem, den tjockaste vill alltid vara med där man är. Sitter man vid datorn t ex så lägger han sig bredvid på skrivbordet. Där finns inte så mycket plats för där står t ex en skrivare. Däri får han inte plats, men lägger sig där ändå. han har som mig ingen kroppsuppfattning. Han tror han får plats. Just nu ligger han där med halva kroppen där pappren kommer ut och andra halvan på skrivbordet. Jag kan inte leva utan katter. Det har jag alltid sagt och jag har alltid haft katter. Nu har vi tre, det kan nog vara i mesta laget. Men men, nu när de har kommit får vi väl ta hand om dem. Idag ringde en journalist, det är den enda sen rapporten kom ut. Men istället ringde en kollega från ett annat ställe och sa att hon tyckte den blev jättebra. Det var roligt att höra, sånt jobb som vi lagt ned på den. Nu håller jag inte på med den längre, känns faktiskt lite tomt. I morse åkte jag 5:23 bussen för att jag skulle dra ut min gode väns d-uppsats, som hon äntligen är klar med. Hon skulle lämna in den till institutionen där hon ska försvara den i början av oktober. Det skulle vara i fem exemplar, fyra häftade och en på enkelsida för eventuell kopiering till fler åhörare. Hon kom och hämtade kopiorna senare på dagen. Jag tycker hon har varit så duktig, ett väldigt bra jobb och hon är faktiskt över femtio nu sedan augusti. Nu har barnen kommit hem och sitter här bredvid. MAken har gått och lagt sig och jag ska väl göra det samma. I morgon ska jag gå min långa runda innan jobbet. God natt//E