..min älskade unge. Idag var jag och hämtade henne vid flygplatsen. JAg visste inte var hon skulle komma ut, var jag först skulle kunna se och möta henne. Jag gick och frågade vid ankomstinfo. Hon som satt där sa att hon skulle komma i trappan. Planet har landat sa hon sen, men trappan var inte där ännu. Jag blev så glad, när hon sa det att jag grät en liten stund, så tyst och försiktigt att det inte var någon annan än jag som visste det. Det var fö ingen som kom från den där trappan hon gaggade om. Det kom en hord från en rulltrappa och plötsligt var hon där. Äntligen fick jag träffa henne. Vi väntade på väskan och vi var glada båda två. Sen letade vi på parkeringen. Jag hatar stora ställen där det inte finns någon som helst logik. Det var lika dant med vägarna där. Ingen förstår något av det där upplägget. Jag körde fel förståss. Det tog en timme extra tror jag. Hemma var alla glada och maken, pappan hade gjort en av favoriträtterna till dottern. Rotmos och kokt falukorv med senap. Hon har beställt grönsakssoppa av sin mormor redan på telefon. Så någon dag i helgen åker vi dit. Jag hoppas även på pannkakor då. Sen pratade vi en lång stund om hennes systarars kommande val av gymnasie. Alla tre barnen satt i hennes rum och pratade. Det är härligt att vara mamma och jag är glad för mina fyra barn, som jag har fått på 70-, 80-, och 90-talet//E