...på jobbet och det regnar här. Blommorna här ovan är genomblöta, vatten på faten och vatten i krukorna, blommorna hänger.

Jag tycker inte det har gjort annat än regnat på länge. Min regnrock har varit med till jobbet i 14 dagar nu. I morse gick jag den långa rundan. Jag var så trött men tvinagde mig. När jag gick där på cykelvägen, på rätt sisa för fotgängare, så kom det en dam som såg ilsket på mig och svängde ut långt mot mitten, liksom i protest för att jag enligt henne gick på fel sida. Jag såg trumpet på henne tillbaka. Strax efter henne kom en annan kvinna med röd hjälm (de är så duktig i min arbetsstad att använda hjälp), jag tänkte att få se om även denna person ser ilsket efter mig. Men denna kvina log under cykelhjälmen, så fick jag se vem det var. Min kusin kom trampandes. tänk så träffades vi där på cykelvägen, som vi pratade om på min fasters begravning i somras. Hon arbetar i en skola, efter min 45 minuters promenadstråk. Det var roligt, vi pratade en stund. Tänkte sedan när vi skildes åt, "Tänk om det var våra föräldrar som fick ihop oss där på gatan". Min pappa och hennes mamma var syskon. De är döda sedan länge båda två. Tänk om det är något med det där. De kanske satt där uppe och styrde oss, och var glad att vi träffades. Så där gick och funderade en lång stund, tills jag kom på att jag var så trött, ville sätta mig någonstans och inte gå en enda meter till. Men det finns ju ingen återvändo när jag klivit av bussen, det vara bara att gå. Nu är jag hemma igen och har låtit bli att äta kolhydrater. Ska kolla det där med kolhydrater i vin. I morgon är det ju fredag och då är det så gott att ta sig ett glas. God afton//E